Torsdagsutflykt 2, Kvissleströmmarna 13 augusti

- Se upp för stenen där framme, säger Ante.

Vilken sten hinner jag tänka innan kajaken kantrar. Jag släpper min paddel och försöker desperat rädda situationen genom ta emot mig på botten med min vänstra hand. Vilket resulterar i att jag i och för sig lyckas få upp båten på rätt köl, men även klämmer och skrapar sönder tre fingrar mot den vassa stenen.

Ante surfar säkert på valsen i Ockeströmmen, i vårflod maj 2009.

Under fyra års tid har jag haft ett stående erbjudande om att få följa med och prova forspaddling. Idag blev det av. Vi är i Kvissleströmmarna, som är Indalsälvens sista forssträcka innan vattnet rinner ut i Storsjön. Fors och fors, det är lågvatten och långt ifrån de vattenfall som Ante och hans entourage vanligtvis rör sig i. Efter förra veckans eskimåsvängsträning i en liten lugn insjö trodde jag att jag var redo för lite större utmaningar. Det var jag inte. Jag uppvisar en imponerande rad med nybörjarfel redan i första valsen. Är rädd och spänd som en fjäder och försöker kämpa emot vågorna istället för att följa med. Är värdelös på att läsa forsen och släpper paddeln när jag kör på nämnda sten. Som tur är lyckas jag plocka upp paddeln igen.

- Men barnen då? Var är dom? Frågar sig vän av ordning. Och var det inte för barnens skull som ni instiftade era utflyktsdagar?

Barnen, Maja, Wiggo och Brita, är kvar på stranden tillsammans med resten av grannfamiljen. De möter oss nere på Herrgårdsholmen där vi går iland efter en knapp halvtimmes vingligt paddlande. Och nja, inte bara för barnen. Finns det möjlighet att förena nöje med nöje så kommer jag att ta chansen.

Resten av forsen gick bra, även om jag fortsatt hade en skräckblandad känsla i kroppen. Strömmande vatten är läskigt och något som jag hyser stor respekt för. Jag kommer aldrig bli någon vidare creeker. Jag är för feg.

Kvissle var en trevlig bekantskap och ett fint utflyktsmål. Förutom paddlingen finns det bra harr- och öringfiske i strömmarna. Goda hallon och smultron hittade vi på stranden. Vi imponerades av de feta granarna och tallarna som uppenbarligen fått växa ostört en bra stund. Hundbajs fanns det på stigen, kunde vi konstatera när båtarna lyftes upp på takräcket.

Roligast:

Att vinna över Ante i mackkastning tyckte Brita. Klättra över räcket på den lilla gångbron över forsen tyckte Wiggo. Bli bjuden på en stor skål nyplockade hallon och smultron tyckte Maja. Paddlingen, trots allt, tyckte Nilsfredrik

Mest uppseendeväckande:
All spejsad utrustning som jag fick dra på mig. Neoprenbyxor, sumpiga våtdräktsskor, torrdräktsjacka, paddelväst, kajakkapell samt en stadig plasthjälm. Jag glömde handskarna och tackade nej till att trä på mig ett par rejäla armbågsskydd. Något som jag ångrade när blodet rann från fingrarna.

Konstigast:
Fekalielukten i bilen på vägen hem. Det uppdagades, som sagt, att vi dragit kanoterna genom hundavföring. Som sedan kladdat ner mitt högra byxben. Eftersom Brita inte tyckte det var någon bra idé att besöka Statoilmacken i Ytterån iförd blågula kortkalsonger så struntade vi i det.

Hitta dit:

Kvissleströmmarna är belägna cirka 2,5 kilometer söder om Mattmar kyrkby. Om man kör E 14 från Östersund så svänger man mot Hallen på väg 321 strax innan Mattmar kyrkby. Kör cirka 5 kilometer fram till Kvissle och sväng här till höger mot Mattmar stationssamhälle. Sväng vänster efter cirka 4 kilometer över de två broarna över älven. Därefter höger och då ser man Kvissleströmmarna på höger sida om vägen. Vi paddlade Ockeströmmen, men det är även möjligt att paddla och fiska på den norra sidan, i Mattmarströmmen.