För att lyckas med mina löjligt könsstereotypa föresatser* krävs det struktur och disciplin. Ett första steg har varit att göra ett dagschema som vi blint ska följa. Tre dagar i veckan kommer Wiggo vara på sin nya förskola och då kommer jag att lägga upp tillvaron på följande vis:
DAGSPLANERING i HEMMAKOLLEKTIVET
05.50 Uppstigning
06.00 Skrivtid
07:00 Väckning av fru och barn
07:30 Frukost
08.00 Brita och Maria till skola respektive jobb
09:00 Wiggo till dagis, motions- och sömnrunda för övriga
09:45 Skrivtid
12:30 Lunch
14:00 Eftermiddagssömn för Maja och skrivtimme för pappan
15:00 Dagishämtning och eftermiddagshäng
16:30 Middag
Torsdagar har vi öronmärkt till utflykts- och städdag och på fredagarna ska vi ha vilodag.
Nu är det två veckor sedan Maria började jobba och jag har försiktigt tuffat igång det hela. Den rimliga följdfrågan är väl; hur har det funkat då?
Inte alls. Varken jag eller någon annan har tagit någon som helst hänsyn till mitt schema. En kanske två morgonar har jag lyckas pallra mig upp vid sjutiden och inte fått något skrivet. En förmiddag har jag tillbringat vid datorn utan att skriva något. En början så god som någon. Vi kan väl säga att jag inte riktigt fått till den där önskvärda strukturen ännu. Det har funnits några distraktioner. Jag har redan insett att det naturligtvis inte är möjligt att schemalägga tillvaron på det här viset. Men jag är så pass naiv så att jag tror att det kan hjälpa till något för att få ordning och lugn i hemmalivet.
Nästa vecka kör skola och förskola igång och det ökar sannolikheten att lyckas en hel massa procent. Däremot har jag fått igång mitt motionerande och våra torsdagsutflykter. Jag och Maja har börjat muta in några rundor i närmiljön. Och våra utflykter har hittils gått till Vålådalen och Kvissleströmmarna. Jag återkommer med utförligare rapporter snart.
* Jag faller i alla gropar som är möjliga att finna. 1/ Som om det egentligen handlar om ett val att knyta an och ta tid med sina barn. Det är snarare en skyldighet och ett privilegium som vi män av någon outgrundlig anledning har kunnat välja bort. 2/ Att använda föräldratiden till något slags motions- och friluftslivsprojekt är tecken på en väl utvecklad egoism, som i värsta fall kommer att smitta av sig på mina barn. Alternativt leda till en revolt där de kommer att bearbeta alla jobbiga utomhussituationer. 3/ Att tro att föräldraledighet är liktydigt med renoveringstid, behöver inte ens kommenteras. Det är bara dumt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar