Jag pendlar ofta mellan att i ena stunden känna mig som en totalt värdelös och inkompetent förälder, för att i nästa stund få för mig att jag är den mest oumbärlige och hjälpgivande toppenpappan. Ena sekunden är jag på väg att slänga in blöjpaketet och ringa till jourhavande supernanny. Vars hjälp antagligen är avdragsgill hushållsnära tjänst. Nästa ögonblick är jag på väg att kontakta närmaste studieförbund för att erbjuda mig som ledare på deras föräldrautbildning.
Vid Majas skrikkalas inatt, pendlade det mellan nämnda poler. När hon till slut, efter ett par timmars kalasande, somnade i min famn kände jag mig mycket kompetent. Men trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar