Brita är på egen utflykt till Kreta den här veckan. Oerhört läskigt att släppa iväg henne. Tänk om, törs jag inte ens tänka.
Och inte alls svårt, egentligen. Hon tvekade inte en sekund när erbjudandet kom och hon försäkrat sig om att storkusinen också hade tänkt följa med mor-/farföräldrarna. Naturligtvis är det föräldrarna som oroar sig mest.
Brita är en självständig dam som kan hantera sina känslor. I samband med avskedet häromdagen pratade Maria med henne om hur hon skulle kunna hantera eventuell hemlängtan. Under sommaren har mor och dotter ägnat sig åt att fläta fina tygarmband. Handlederna är fyllda med dessa färgglada band.
- Om du börjar längta hem kan du titta på handleden och tänka på att mamma också har likadana band som du, sa Maria.
- Eller så kan jag ju skicka ett mail, var hennes svar.
Jag hade just hjälpt henne att registrera en egen adress. Att skriva epost är onekligen en modernare och mer rationell strategi att hantera sin hemlängtan med. Jag ser fram emot hennes brev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar