Jag fyller fyrtio nästa år.
Vi firar tolvårig bröllopsdag idag.
Vet inte vad som är bäst eller värst. Börjar få perspektiv på tillvaron. Har något att falla tillbaka på.
Eller; har jag redan klarat av allt väsentligt?
Är det färdigt?
Nu är det bara att vänta på.
På vadå?
Skulle en klichéartad frågeställning kunna formuleras. Jag tycker snarare att det är nu det börjar. På riktigt. Vi har klarat av en hel del och har en stadig grund att bygga vidare på.
Allt är möjligt (nästan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar