Torsdagsutflykt 1, Vålådalen 6-7 augusti

Trots att klockan närmar sig åtta på kvällen är det fortfarande kvävande varmt i det lilla gröna fjälltältet. Solen har precis försvunnit bakom Kyrkstensfjällets flacka topp. Maja är trött, men inte alls inställd på att sova. Hon protesterar vilt när jag försöker klä på henne den varma plyschpyjamasen. Uppträdet slutar med att blöja, pyjamas, liggunderlag, sovsäck och tält är fläckat med barnfekalier. Men efter en saneringssession i fjälltjärnens kyliga vatten lägger sig lugnet över vårt tillfälliga nattläger på stranden vid en av Nulltjärnarna, längst in i Vålådalen.

Ledighetsårets första utflykt är en fjälltur. En mättad varm augustidag packar vi bilen med allt som behövs för en familjeutflykt med övernattning. Det är en hel del det och att packa är den i särklass största utmaningen. Tält, sovsäckar, liggunderlag, gaskök, kaffepanna, yxa, kniv, mat, stövlar, springskor, sandaler, regnkläder, badkläder, barnvagn, bärstol, blöjor och myggmedel med mera stuvas in i bilen. När detta är avklarat är allt vunnet. Det värsta är redan gjort.

Kalfjällsbad

Brita är på egen fjälltur med morföräldrar och moster och Maria är på jobbet. Men vi, Maja, Wiggo och jag, möter upp grannfamiljen och delar av kusinfamiljen vid Vålåns brofall för en inledande lunch. Falukorv och makaroner äter vi intill den maffiga forsen. Till Majas stora glädje kommer tio medelålders damer som är ute på tredagars tur med Islandshästar. De är på väg till ridvadet över Ottsjön. En trehundra meter bred passage rakt över sjön där det på sin höjd är midjedjupt. Hästar och damer är blöta av svett i den tjugofemgradiga värmen. När vi fyllt på energidepåerna siktar vi in oss på kalfjället ovanför Vålådalens fjällstation. Precis vid trädgränsen finns det fina små vattenfall som passar bra för badlekar.

Kliv där, säger Ante på brett Vilhelminamål

Det är en jobbig, men inte särskilt lång, vandring uppför den branta backen. Max två kilometer. Vi möts av en maffig utsikt över Anarisfjällen, Lundörrspasset, Storådörren, Härjångsfjällen, Stendalsfjällen och längst i väster Sylmassivets lite spetsigare toppar. Badandet och bullfikat är till stor förnöjelse. Det är en drös nöjda fjällvandrare som, några timmar senare, med lätta steg tar sig ner till bilarna igen.

Wiggo sparkar lite fart på monsterbåten

Vi avslutar dagen med fortsatt bad i en av Nulltjärnarna. Där är en flytbrygga den stora begivenheten. Solen värmer långt in på kvällen och vore det inte för fjällutsikten skulle man kunna tro att vi befinner oss på en sandstrand i tropikerna.

Nulltjärnsbad, när det är som bäst.

Roligast:
Bada, tyckte Wiggo. Springa tur och retur till Kyrkstenen tyckte Nilsfredrik. Klämma på grodor uppskattade Maja.

Mest uppseendeväckande:
Paret som plötsligt förrättade sitt bröllop intill bäcken på Ottfjället.

Konstigast:
Tjänstemannen från Naturvårdsverket, som sa följande till oss:
- Om ni undrar varför jag har min vinterkeps på mig så beror det på att jag inte hittade min sommarkeps. Det undrade vi inte, men tackade för upplysningen.

Hitta dit:
Vålådalen finner du, med start i Östersund, om du kör europaväg fjorton drygt åtta mil i västlig riktning. Svänger vänster när du är framme i Undersåker. Vidare över järnvägen och Indalsälven där det är skyltat mot Vålådalen.

Brofallet, där vi åt vår lunch, återfinns på höger sida precis efter Valbo. Vålåns vilda vatten kan bekvämt beskådas från den gamla bron.

Ottfjället och de små vattenfallen som vi badade i nås enklast om du parkerar cirka femhundra meter innan Vålådalens fjällstation. Följ den lilla grusvägen upp till (det andra) vindskyddet och bäckfallen. Vägen är bommad, men det är fullt möjligt att köra barnvagn (vilket vi gjorde) nästan hela vägen.

Nulltjärnarna och Kyrkstenen återfinns vid vägs ände några kilometer väster om fjällstationen. Till Tjärnarna är det bilväg ända fram, nästan. För att komma till kyrkstenen följer du den välmarkerade leden i sex kilometer.


Fjällkartan Z6 & Z7 och/eller Gröna Fjällkartan 192B


Visa större karta