Röstarundan

Idag ska vi gå ett varv runt Röstarundan. Den är lite längre än Lilla rundan, mer kuperad och minst lika händelserik.

Nu kör vi.

Första stoppet är hos grannen, trettio meter bort. Han ska bygga ut sitt hus och har en helfrän minigrävskopa som vi naturligtvis spanar in.

Nästa självklara stopp är biblioteket, tyvärr är det stängt idag.

Vi går vidare förbi Torsta naturbruksgymnasium och Wiggo leder oss in i en hemlig gång, som jag missat under de sju år jag bott i byn. En stor yvig granhäck som har ett spännande innanmäte.

Sen är det dags för de obligatoriska djuren. Två stora läskiga (förf. åsikt) hästar. Den ena liknar Pippi Långstrumps häst.

Landstingsägda kossor.

Dagens överraskning. Det mullrar borta vid Mattsons traktorer. När vi kommer fram får vi se två motorcyklar. Två nyservade Harley Davidsson kommer rullande ut från verkstan. Wiggo gillar 56:an, den med lång framgaffel, bäst.

Jag gillar 91:an, med bröllopsblommor i packväskan, bäst.

Därefter ett stopp vid Rösta trädgårdar. Där finns det justa lekredskap och ett ödsligt växthus.

Cowboy och -girl.

Totemklättring.

Tragisk Tagetes.

Kusliga hängamplar.

Vi är snart färdiglekta och går vidare genom den vackra pergolan där blommorna är i full blom.

Utför backen mot nästa delmål. Den nybyggda cykelbanan. Wiggo cyklar två varv och vi tittar på.

Sen träffar vi en dagiskompis innan det är dags att gå vidare.

När vi nästan är hemma stannar vi upp i ett, nästan moget, sädesfält och beskådar den makalösa utsikten över Oviksfjällen bortom Frösön, Rödön och Storsjöflaket. Maja sköter sig exemplariskt, som vanligt. Hon är vaken och aktiv hela rundan. Det behövas bara ett extra varv runt vårt garage innan hon somnar.