Det är lätt att beklaga sig och förundras över hur fort en vecka verkar gå. Är knappast en unik föräldrakänsla, men lätt att få för sig. Och som ofta tas till. Beklaganden, föräldrar emellan, över att tiden är knapp.
I den så kallade bloggvärlden är listor populära. Eller utmaningar av olika slag. (Varken jag vill eller inte är jag numera en del av den sfären. Vill nog. Till och med omnämnd på Aftonbladets Bloggvärldsblogg förra veckan.) Med inspiration av Mymlans jag är bra lista kommer här en det här har vi faktiskt hunnit med lista. Som även är en tidig höstavstämning, typ.
1/ Viktigast av allt är att vi hinner lära känna varandra lite mer. I tidigare postningar har jag lite slarvigt påstått att de bästa stunderna är när barnen somnat. På förmiddagen då jag får tid helt för mig själv och på kvällen då jag Maria får en chans att tala till punkt. Det är bra stunder. Men, något som jag nästan missat, innan hemmavistelsen började, är att föräldraledighet framförallt handlar om att få en ny relationsdimension. Kanske inte missat, men det är lätt att få för sig att det bara, antagligen lätt könsstereotypiskt, handlar om att få chansen att göra en massa saker tillsammans med avkomman. Att visa dom världen liksom. Det är en väldigt liten del. Har jag kommit fram till. Det handlar mer om de där otaliga tillfällena man får chansen att trösta en ledsen dotter. De där obetalbara leendena och det goda humöret Maja bjuder på när hon vaknar efter förmiddagspasset. De där dagliga konflikterna som vi har tid att lösa, jag och Nils junior. De där svindlande resonemangen och frågorna som åttaåringen slänger ur sig.
2/ Okej då, de där yttre upplevelserna, vi har även hunnit med 6 torsdagsutflykter. Varav fyra är redovisade här. Vidare rapporter kommer.
3/ Vi skaffade barnvakt. Lämnade bort alla barnen ett helt dygn. Då hann vi, för första gången någonsin, plocka några fjällkantareller. Det räckte till en stuvning som fördelades på fyra mackor. Höstens smakupplevelse.
4/ Vi har våra dagliga rundor. Wiggo är expert på att hitta i byn numera. Sen att han inbillar sig att vi måste gå omvägen via Lars kor för att komma till farmor, det spelar mindre roll.
5/ Jag hinner läsa och skriva varje dag. Vissa dagar mer andra dagar mindre.
6/ Vi följer uppgjort schema någorlunda, med vissa justeringar. Aldrig uppstigning 05.50, än så länge. Städdag är flyttad från torsdag till onsdag.
7/ Idag hann vi vara med när den nya stora mataffären kom till länet. Vi fick chansen att trängas med alla andra daglediga. Vi fick med oss en prima stekpanna och en förhoppningsvis välsmakande princesstårta hem. Maja fyller år imorgon, ju.
8/ Jag hinner, via en parafrasering av ett dagsaktuellt debattinlägg, få middagen på bordet, städa huset och se till att barnen är hemma. Det är ett slit. Men det är värt det. Jag är hemmaman och om det är något jag är stolt över i mitt liv så är det just detta. Jag vill bli en förebild för svenska män-niskor.
9/ Jag fick uppleva höstens första snöstorm i lördags. Då jag och min svåger övernattade på fjället. Missade dessvärre Majas första steg. Under den enda inplanerade bortavistelsen i höst lär sig ungen gå.
10/ Har hunnit få några (blogg)läsare, nya och nygamla vänner. Den senaste veckan har det till och med ramlat in några enstaka kommentarer på mina inlägg. Det känns omtumlande. Ni är välkomna och ni får (bör) mer än gärna fortsätta att lämna livstecken. Ett nygammalt möte är Mymlan. Vi är uppväxta i samma stad och församling. Våra familjer umgicks en del, eller hur man nu benämner det. Läs hennes fantastiska texter. De om hennes papparelation och sommar(mill)skrivandet är en bra introduktion.
Ett axplock. Och då har bara en dryg månad passerat. Vi har mycket kvar. Nu är det naturligtvis möjligt att lista allt som vi inte hinner, men det är bara trist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar