Även jag.
Nog om det.
I lördags var vi på fyrtioårskalas. På en liten lägergård i Edsåsdalen.
Det var fullkomligt fantastiskt.
Nästan som ljusterapi.
Bara lite underligt att det smög omkring, med mig jämnåriga, småtrötta gubbar.
Iallafall, festfixaren riggade upp en komplett scenutrustning, med rökmaskin och allt. Kvällens underhållning inleddes utomhus där fyra elvaåriga pojkar kom åkande, över grusgången, på en gammal skruttig orange sextiotalsskoter. De hade snöat in på Pistvakt via Youtubeklipp och tränat in några stilsäkra nummer. Med koreograferad discodans och trubbig dialog. Vi blev glada.
Därefter följde nästan tre timmars öppen scen där alla tjugo barnen abbonerade på micken. Allt från Charlotte Pirelli schlagers till Ebba gröns 800 grader. Från fyraåringar som försökte sig på låtsasengelska till fjärdeklassare som komponerat egna pianostycken. Efter en dryg timme vågade sig Brita upp på scenen och framförde en egenhändigt författad och komponerad sång. Modigt. Och lite senare tog Wiggo chansen att sjunga duett på Bä, bä vita lamm. När han strax efter elva, halvliggande i mammas knä, saktade nynnade Astrid Lindgrens Lille ko, då var det fulländat på något vis.
Det satte sig i kroppen. Barnens oförställda glädje och mod. Way better än coveraftonen som egentligen var planerad. Magnus Uggla kopior är aningens mossigare och betydligt mer ålderspåminnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar