Lördagens (19/11) krönika i Östersundsposten
För några dagar sedan var vi
på jakt. Inte fågel-, älg- eller björnjakt. Nej, jag och min 7-åriga son, var
på köpsafari.
Vi hade bestämt oss för att
köpa ett staffli och ett skissblock i A3-storlek. Ett ärende som tog oss till
en handfull av Östersunds prylbutiker. De där inrättningarna som har allt och
inget och ligger som en ringled runt stan. Affärer som jag har en komplicerad hatkärleksrelation till. Men som
jag återvänder till gång på gång. Jag är inte ensam om min läggning. Det är
många med mig som, nästan varje helg, valsar runt bland lagerhyllorna på jakt
efter någon ny bra att ha grej.
Enligt Handelns
utredningsinstitut kommer svenska hushåll slå nytt köprekord i årets julhandel.
Igen. Deras prognos visar att detaljhandeln, under några få veckor, troligen
kommer att omsätta 65,2 miljarder kronor. Det är många skissblock det.
Varför gör vi på det här
viset?
Hur kommer det sig att vi år
efter år gör av med mer och mer pengar?
För sociologen Zygmund Bauman
är svaret klart. Vi lever i ett samhälle där lycka och omedelbar
tillfredsställelse är centrala värden. Vi har inte ett kunskaps- eller
informationssamhälle utan det mest utmärkande för vår tid är konsumerandet. Ett
samhälle där det ständiga shoppandet är metoden för att nå nirvana.
”Konsumtionssamhället är
kanske det enda samhället i den mänskliga historien som lovar lycka i
jordelivet, och lycka här och nu och i varje successivt nu; kort sagt, en
ögonblicklig och evig lycka.”
Från vaggan till graven
förväntas vi använda vår konsumentmakt. I allt från skol-, sko- till vårdval.
Konsumerandet har blivit både en rättighet och skyldighet med närmast religiösa
förtecken. Som leder till, i mitt tycke, absurda slutsatser.
”Fortsätt shoppa” vädjade
George W Bush, dagen efter 11 september-attacken, då han manade amerikanerna
att återhämta sig från traumat och återgå till det normala.
Lillänge och
Birsta köpcentrum är vår tids tempelområden. Om än tristare och andefattigare
miljöer än Masjid al-Haram i Mekka, Peterskyrkan i Rom eller Handöls kapell.
Det är i kassaköerna som vi möts och utför våra riter. Eller som Bauman
formulerar det: ”inköpslistorna är våra bönböcker, medan promenaderna i galleriorna blir våra pilgrimsfärder.”
Hur det gick med
vår jakt?
I butik nummer
fem fann vi det vi sökte. Ett fint fältstaffli i trä och ett maffigt skissblock
med 100 vita ark. Till en tredjedel av priset jämfört med den riktiga
konstnärsaffären. Lyckan var total, om än kortvarig.
2 kommentarer:
Hej Fredrik
Bra sammanfattning av vårt nuvarande konsumtionssamhälle.
Ja, men det är ju kul att köpa saker. Också. Men om man gör det hela tiden försvinner liksom tjusningen.
Skicka en kommentar