I sommar har jag cyklat på tvären
och höjden. Det är ett bra sommarnöje. Igår provade jag och Theo
något nytt. Eller ja, hösten 1992 släpade jag upp en odämpad tung
mountainbike upp på Åreskutan. Sedan dess har det hänt en del. På
cykelfronten.
Ibland är det en skön känsla att
kliva in i en annan värld. Att, fullt ut, pröva något nytt. För
det är något både lockande och skrämmande med subkulturer. Den
där sköra gränsen mellan vad som är rätt och fel. Att vara med
eller inte.
Den ort, i det här länet, där detta
fenomen är tydligast är Åre. Här är det enkelt och hur svårt
som helst att kliva in i en ny identitet. Enkelt för att det
ständigt finns finns nya trender att haka på. I den här lilla
fjällbyn har det sedan länge flockats människor som gillar att tro
att de är först ut på banan. Svårt, eftersom en av grundbultarna
i trendsökandet, är att du ständigt är ett eller flera steg efter.
Det finns jämt någon annan som är mer rätt. I Åre finns det
alltid någon trettonåring som är den nya nästa fixstjärnan.
Vi vill inte vara sämre. Igår kitade
jag och Theo upp oss och hängav oss åt utförscykling. Utrustade
med rygg-, bröst-, axel, armbågs-, underarms-, knä- och
smalbensskydd. Till det en maffig motorcrosshjälm och en
cykelsponsortröja var vi redo. Vi kände oss hur coola som helst. Tio år efter alla andra. Med
hyrcykel, som troligen dömdes ut i ett ögonkast av random local.
Vi var snarare schablonbilden av pappa
som vill göra något häftigt på semestern med sin egentligen för
unga son. Vi var inte ensamma. Det var många med mig som släpat med
sig barn och grannbarn till liftkorgen.
Bortom attityd och specialutrustning är
principen enkel. Vi hade varsin stadig cykel. Med hjälp av
sexstolsliften och mycket hjälpsamma och tillmötsegående
liftskötare lyckades vi ta oss till randen av kalfjället – i en
allt annat än orörd miljö. Lokala entusiaster och entreprenörer
har skottat och snickrat ihop banor utför berget med varierande
svårighetsgrader. Sköna velodromkurvor och kittlande hopp. Första
åket utför den gröna Serpentinleden var trevande, men redan vid
andra åket var vi igång.
2 kommentarer:
Jamen snygga Bilder, Fredrik! Det är kul att åka utför, oavsett om det är på skidor eller cykel....
Ja och det var en hel del nyhetens behag över att cykla. Klart kul.
Och tack! Ska bara skaffa ett sånt där lightroom nu (och en ny dator och...)
Skicka en kommentar