Lördagens (21/4) krönika i Östersunds-Posten
Att jag har syndat, det är inget jag erkänner särskilt ofta. Och det är ytterst sällan som jag skyller mina handlingar eller min situation på arvssynden.
Att jag har syndat, det är inget jag erkänner särskilt ofta. Och det är ytterst sällan som jag skyller mina handlingar eller min situation på arvssynden.
Däremot tycker jag ofta synd
om mig. Den känslan är jag inte ensam om att uppleva. När Sten Tolgfors tackade
för sig som försvarsminister för några veckor sedan var andemeningen att det
var synd om honom och hans barn. Inte att han hade gjort något fel. Det var
snarare media som felat.
Jag tror att vi behöver
bekänna våra synder ibland. Men som med alla gamla och slitna begrepp krävs det
omtolkningar som passar in i vår tid och vårt liv.
Någon dag innan påsk
presenterade, etikforskaren och författaren, Ann Heberlein en konkret tolkning
av arvssynden. I en krönika i Kyrkans tidning jämställde hon begreppet med det
sociala arvets inverkan på människor. Hon anser att vi påverkas av den sociala
miljö vi råkar växa upp i. Men tillägger att det finns många exempel där
personer lyckats bryta mönster mot alla odds.
Med tanke på detta är den
bild, som socialsekreterare Terese Fernström målade upp i Östersunds-Posten
förra veckan, oroväckande. Hon sa att situationen för de hjälpsökande ändrat
karaktär de senaste fem-sex åren. Många familjer, som kommer till
socialtjänsten, saknar ett fungerande nätverk kring sig och söker stöd på grund
av arbetslöshet eller långtidssjukskrivning.
En analys som delas av
ledande arbetsmarknadsforskare. Arbetsmarknadspolitiken har förändrats.
Arbetslöshet ses i stor utsträckning som ett individuellt problem snarare än
ett samhällsproblem och ansvaret har förskjutits från stat till kommun och
välgörenhetsorganisationer.
Men när Dagens Nyheters
ledarredaktion påstår att det är ”tid för en ny klasskamp”. Då har något skett.
Det är möjligt att tala om klass och miljöpåverkan igen. Vi är en produkt av
både vårt biologiska och sociala arv. I en ledare, som publicerades den 31
mars, konstaterar redaktionen att det sedan länge är känt att arbetslöshet och
socialbidragsberonde går i arv. Och tillägger att Inspektionen för
socialförsäkringen nyligen visat att även långtidssjukskrivning är ärftligt.
Med denna vetskap är ett av
de viktigaste uppdragen i ett friskt samhälle att bryta arvssynden, förstått
som socialt arv. Med nya och beprövade metoder. En, på riktigt, bra skola,
offensiv jobbpolitik och stöd och omsorg till de som behöver det. Ett
solidariskt grundackord.
Det kräver något av oss alla.
Ett första steg, enligt Heberlein, ”är att se, se människorna som alltför ofta
behandlas som förlorare.”
Grundbetydelsen för synd
kommer för övrigt från hebreiskan och betyder ”att missa målet”. Det är något
som jag ofta gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar