När jag var 29 år gammal började jag skriva dagbok. Innan dess hade jag knappt skrivit en självbiografisk rad. I väldigt lite utsträckning reflekterat över det liv som blev mitt. Sedan dess. Från och med juni 1999 har jag, med några få uppehåll, löpande skrivit om mitt liv och annat.
Jag tror inte att jag blivit lyckligare eller klyftigare av det. Men det är bra minneshjälp, tidsfördriv och, ja jag väljer att kalla det, utvecklande. Jag tror att jag lär mig något om mig själv. Att jag förändras. Jaget är inte statiskt och en gång för alltid fastslaget. Jag har även lärt mig skriva. Lite grann. Kommer aldrig bli färdig. Både skrämmande och stimulerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar