Dags att inse fakta.
Packa det som packas kan.
Sätta punkt, typ.
Jag har kommit fram till att jag aldrig blir någon vidare föräldraskribent. Eller pappabloggare, som vissa väljer att kalla det. Det finns en hel drös som jobbar på med det. Bra mycket bättre och angelägnare än jag. Framförallt har min ambivalens, gällande publicering av bilder och klämkäcka historier av och om mina barn, påverkat det hela. Till och med lett till att jag tystnat helt. Denna halvdanhet innebär att det blir varken hackat eller malet. Jag ger upp.
Och föräldraledigheten tar ut sin rätt. Eller rättare; jag ägnar mig åt det jag borde ägna mig åt.
Barnen.
Och hösten blev som den blev. November var kampartad. Mörk - vädermässigt. Nu är vi ute på andra sidan och jag borde kanske ha lite panik över att halva året förlöpt.
Det har jag, men bara lite.
Men, därmed inte sagt att jag kommer att sluta skriva här.
Det kommer jag inte kunna låta bli.
Jag börjar om, igen.
Och en skriv-, läs- och bokblogg får det bli (som om det inte finns några sådana tidigare).
Skriver gör jag, ibland.
Läser gör jag, nästan jämt.
Böcker, artiklar, reklamblad, min dotters händelseböcker med mera. Hittar jag något särdeles intressant så delar jag med mig av det här. Sen kan det mycket väl hända att något mer slinter med. Kanske en och annan barnanekdot till och med.
Nu åker vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar