I arbetslivet och annorstädes propageras det för att tänka i positivistiska och optimistiska tankegångar. Sedan, inte sällan, en viss dissonans med verkligheten. Alla mår inte bra hela tiden, typ.

Uppfriskande att lyssna på andra tankar:
"- Det är optimismen som är vanmäktig och hopplös. Det är den man blir knäckt av.
Varför det?
- För att optimismen innehåller löften som aldrig infrias. Och nu är det större skillnader mellan ideal och realitet. Några måste gå under, det går inte att förstå det på något annat sätt."

Sundsvallsbördiga Johan Jönsson i OLM. Politisk poesi är det nya svarta och jag önskar mig hans "Efter arbetsschema" i julklapp. Ett lämpligt låg(&hög)konjuktursoundtrack.



Veckans upptäckt är inviten till Spotify. All världens (västerländsk) musik har flyttat in hos oss. Ett positivistiskt under.