Klövsjö, ambulans och skidpremiär - på riktigt

I fredags var det kallt. Januarikallt. 25-30 minusgrader på morgonen. Jag och T. packade bilen och åkte söderut. Ändå. Till Klövsjö. Till min systers fäbodvall. Eller före detta fähus och sommarboende. Numera fritidshus på, i princip, bana 1 vid Klövsjö korthålsgolfbana.

En ambulans på akutärende, mellan Åsarna och Klövsjö by, är något fint. 

Till huset, ett rum och kök, finns det el framdragen. Men ej indragen. Däremot finns det en vedspis i köket och en liten braskamin i rummet. Vi kom fram i den blåa timmen och började tända upp i köket. Kallt var det. Utkylt på riktigt. Efter många om och men (tre telefonsamtal till hyresvärden, stickande halsar efter all rök vi fått i oss och halvt förfrusna tår) fick vi fart på elden. Efter ytterligare någon timme kom även värmen och vännerna.

Resten av helgen var ett nöje. Värmande upplevelser. Skidpremiär, på riktigt, för en sexåring. Utomhus- och inomhuslek. Läsning. Mobilspelstipsande. Samtal. Mat och kaffe. Och avsked. 

Nedan en bildkavalkad för de närmaste sörjande. 

Och andra.

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format. 

Ögonen

Mitt nya telezoomobjektiv kom med posten förra veckan. I helgen passade jag på att zooma in det finaste jag har i min närhet. Här delar jag det mer er.

4-åringen 

8-åringen  

 11-åringen

Januariljus i Borgafjäll

Nyår tillbringade vi i Rajastrand. En dag ägnades åt nedförskörning i Borgafjäll. Fina backar med maffiga omgivningar. En dag med magiskt januariljus då jag, Linda och Theo drog omkring på egen hand. Mjukt och fint vare. Många vykortsbilder blev det.

Borgahällan, Jämtlands eget Eiger, som fick sin förstabestigning vintertid 1979 av umeklättrarna Tommy Nilsson, L-G Johansson, Erik Sandström och Peter Ersare.

Byn Borgafjäll ligger vid vägs ände. Nästan. En liten by i västra delen av Dorotea kommun, där basnäringen är turism. Jakt, fiske, vandring och skidåkning. Skidanläggningen består av ett par slitna släpliftar med blygsamma 290 fallhöjdsmeter. Som i Sälen ungefär. Men fin åkning, i synnerhet skogsåkningen på fjällets södra sida.

Där de för året, med hjälp av volontärupprop på facebook, röjt upp liftnära skog och byggt artificiella stup och hopp av stockar. Vi provade några.   

Sällan liftköer, men en försiktig optimism hos hotell- och liftägarna, tolkar jag det som att det finns. Eftersom backrestauranger och skiduthyrningar har renoverats och byggts ut de senaste åren. Även om det, i jämförelse med Åre och andra ställen, naturligtvis är mycket blygsamma investeringar. 

Dessutom byggs det nya stugor lite varstans på sluttningarna kring byn. Även om exploatering av området med 40 nya tomter väster om skidbackarna verkar ha kommit av sig. Åtminstone temporärt. 

Men nu är det varken antalet stugor eller kvadratmeter skiduthyrning som är det som lockar folk till området. Det är ju fjällen. Något som lokala näringsidkare tagit fasta på och lyckats hitta en egen och tämligen unik produkt. Den så kallade Catskin som aktivitetsföretaget 69 grader Nord kör omkring på topparna med, är ofta uppbokad. En Pistmaskin ombyggd till minibuss. Typ.

För topparna runt omkring är det som är grejen. Mest slående är Borgahällans nordostsida, som dominerar utsikten från byn. Som även får sig några besök av klättrare per säsong. Uppför väggen går en handfull vinterleder, som kräver sin klätterhen. 

På andra sidan dalen ligger en knippe fjäll som är mina absoluta favoriter bland lokala topptursfjäll. Lättillgängliga med utmanande utförsåkning. Där ryms det många fler stighudsägare. Eller skimos i åtsittande lycrakläder.