Vi måste våga prata om det

Ni som mot förmodan inte är medlem i Distriktssköterskeföreningen har troligen inte läst deras senaste nummer av medlemstidningen Hälsan i centrum. Då har ni även missat en text som jag skrivit och två bilder som min farbror Venzel Westberg tagit.

Pappa gillade att fotografera. Han har efterlämnat sig travar med diabildslådor, som väntar på att gås igenom. Men här är det hans storebror, Venzel, som fotat vid en utflykt till Styggforsen norr om Rättvik sommaren 1974.

En god vän till mig är redaktör för tidningen och bad mig skriva en text om min pappa. Hans sjukdom, kontakter med psykiatrin och död. Den, och bilderna, hittar ni på sidan 30 i pdf-dokumentet som jag länkar nedan.

Hälsan i Centrum nr 1, 2013

Vet du vad din middag åt till frukost?

Krönika publicerad i Östersunds-Posten lördag 27/2

För några dagar sedan besökte jag ett av Östersunds matvaruhus. Mitt uppdrag var att lasta varuvagnen med vardagsmat. Än en gång.

Då hände det. Jag föll för en lockvara. Inte bara jag. Vid en av fryslådorna var det till och med kö. För 29.90 salufördes laxfilé i fyrpack. Max tre förpackningar per person.

Jag, och alla andra i kön, roffade åt oss vår ranson och åkte nöjda hem och fyllde upp våra frysfack.

Men hur kan lax säljas till det priset?, kom jag på mig själv att undra. Jag frågade en av butikscheferna.

– Ofta när du ser en vara som är otroligt billig. Är den det just för att vi beslutat att ta den förlusten, på den varan. För att du just ska få reaktionen att det är otroligt billigt, svarade han.

Det låter ju bra. Men svaret skaver. Det kan inte vara så billigt. Det är för lågt. Någon eller något måste ta kostnaden, utöver butikens sagda förlust. För hade det stått odlat i Vietnam hade jag inte köpt paketet. Jag har lärt mig att vid pangagsius-odlingar längs Mekongfloden överanvänds antibiotika, flodvattnet förorenas och det leder till utfiskning av foderfisk i närliggande havsområden.

Nu var fisken odlad i Norge och då köpte jag. Är det oproblematiskt? Är de stora fiskodlingarna som planeras att förläggas till Storsjön problemfria?

Nej, blir dessvärre svaret. För fiskodlare har, i Norge, Jämtland och Vietnam, olösta problem. Odlad fisk saluförs med låga priser och en idé om att det är mer hållbart då fisketrycket på haven minskar. När det gäller lax är det långt i från sanningen.

I rapporten ”Vet du vad din middag åt till frukost - en rapport om fiskmjöl” granskar Swedwatch och Naturskyddsföreningen delar av den norska fiskodlingsindustrin. Det är ingen vacker bild som målas upp.

Lax föds upp på fiskfoder som tillverkas av fisk som tas upp med destruktiva metoder, ofta på hotade bestånd. Man använder helt enkelt fisk för att producera fisk. Det går åt drygt 2 kilo foderfisk för att producera 1 kilo lax.

Enligt rapporten kommer en tredjedel av det fiskfoder som används i norska laxodlingar från Peru. Fiskmjölsindustrin har bidragit till utfiskning och negativa effekter i området. Fisken som används till foderproduktion har en viktig roll i de marina ekosystemen och ett hårt fisketryck på små fiskar ger effekter för hela näringskedjan. Dessutom påverkar utsläppen från fabrikerna lokalbefolkningen negativt.

Och jag ska vara ärlig. Jag överskred min gräns. Jag köpte fyra, inte tre paket, som var den tillåtna ransonen. Man vill ju gärna passa på när det är billigt.


Fredrik Westberg

Som har bestämt sig för att spara till ett par nya vadarbyxor för att, förhoppningsvis, kunna fylla frysboxen med flugfångade filéer hädanefter.

Sommarjobbandet

Jag har fortfarande ledigt från min kommunala arbetsgivare. Jag är inne på min fjärde semestervecka. Snart börjar jag inbilla mig att jag inte kommer att klara av att logga in på intranätet, ta mig in personal- och attesteringsprogammen eller mäkta med ett veckomöte. Det är lätt och vänja sig vid annat.

Och ledighet är ett slags jobb det också. Vill jag påstå. Fyllt av mer eller mindre självpåtagna förpliktelser och arbetsuppgifter. Tre exempel:

Linda, Nora, Theo och jag lekte fotomodeller för en dag på Skuleberget.

I sommar har vi varit på släktsammankomster i Långskog och Rajastrand

På väg till sistnämnda plats cyklade jag en runda. Läs min artikel om turen i Östersunds-Posten genom att klicka här.

Sammanfattningsvis. Det går ingen större nöd på mig. Jag ser fram emot att börja på mitt andra arbete om en vecka. Jag gillar vardag, men önskar att ledighetsjobbets känsla och improvisationsförmåga följer med in i hösten.

Vårtur i solen

Inte för att solen skiner direkt. Och av vad jag kan minnas har den inte gjort det på ett tag heller. Men för några veckor sedan. Första helgen på barnens sportlov sken den på oss. Då åkte vi skidor på Mullfjället.

Med den utflykten som utgångspunkt skrev jag ihop en artikel om barn och friluftsliv. I fredags (24/3) publicerades den i Östersunds-Posten. På deras så kallade "Utomhussida", som de har varje fredag. Uppslaget hittar du om du klickar här.

Nu är det vår. Barnen är lyriska över att de fått ta fram sina cyklar igen. Det är en fin känsla.

51. Vandring i Katalonien

Igår borde ni ha läst Västerbottens-Kuriren, 2/1-2012. Där publicerades ett dubbeluppslag, som jag skrivit, om vårens vandring i Katalonien och vårt möte med Pär Lindholm.  

43. Topp(en)tur i Eikesdal

I tidningen Brant senaste nummer (nr. 6 november 2011) leker jag norgealpinist. Jag har stått för skrivandet och David Erixon för fotograferandet. I artikeln står det felaktigt att jag både fått till bild och text, men riktigt dit har jag inte nått ännu.

Uppsök närmaste tidningskiosk och köp!

37. Pappas sista år

För drygt 4 år sedan dog min pappa. Igår publicerade Östersunds-Posten min berättelse om hans sista år. Det är en text som jag inte önskar att något barn skulle ha behövt skriva, men jag är glad att ÖP köpte min idé och gav den stort utrymme.


Här hittar ni den inledande krönikan på ÖP:s hemsida.

Nedan länk till hela materialet som är med i lördagsbilagan:

Pappas sista år


Jag har sedan första dan bearbetat sorgen genom att skriva. Dagbokssida upp och ner. I våras när några bloggare startade en kampanj om att sänka sajter som uppmuntrar till självmord (en kampanj som lyckades), då hörde jag av mig till ÖP med några spretiga idéer om vår historia. Med hjälp av lördagsbilagans redaktion kom vi fram till att jag skulle skriva om pappas sista år och hans kontakter med psykiatrin.

Ett stort tack till redaktör Anna Sundqvist som med stadig hand lotsade mig fram till slutresultatet. Och Ulla Granqvists bilder. De. Jag är glad och stolt över att hon är med och bildsätter artikeln.

Recension

Här är en länk till min senaste recension i lokalbladet. Och 1000 tecken var en utmaning. Svårt att att få något vettigt sagt. Minst 8000 behövs för att få till en "god recension" påstods det i DN häromdagen.

Vem håcken är Kristian Lundberg?

Det finns några författarskap som jag försöker följa. Kristian Lundbergs är ett av dom. Ett av Sveriges bästa och viktigaste, just nu, enligt min mening. Han har mest skrivit poesi, men även skönlitterärt och deckare. Sägs att han utvecklat en tydlig kristen tematik i sina böcker på senare år.

Blev (ö)känd när han för några år sedan recenserade och sågade en bok som varken var utgiven eller skriven ännu. Gjorde offentlig avbön, där han hoppades att han skulle få chansen att såga boken en gång till när den väl kom ut på marknaden.

I flera av Lundbergs böcker anar man att hans uppväxt inte var enkel och att hans relation till sin egen far inte är den bästa. Något han utvecklar och beskriver, med råge, i sin senaste bok. Min recension av boken, som var med i ÖP i lördags, hittar ni här.

Kul och lite obehagligt att se i tryck. Och snart kommer det mer. Fick (tiggde till mig) ett nytt uppdrag idag.