söndag 17 mars 2013

Kälk-SM i Persåsen

Subkulturer är kul. Ibland. När de inte är exkluderande. De gånger man bara känner sig fel och malplacerad då är det inget vidare. Som när jag, som 19-åring, råkade köra in på fel infart och hamnade på en militärförläggning strax söder om Dar-Es-Salam i Tanzania. Och blev stoppad av två bistra män med kulsprutor, som ställde en rad frågor till mig och letade igenom bilen efter något misstänkt.

Startklara och taggade åkare i första startled.

Nu kanske inte tanzaniska militärer är det bästa exemplet på subkultur. Men i alla fall. I lördags gjorde jag, Theo, hans klasskompis och Britta-Maja bekantskap med en lokalkultur, som var både vänlig, inbjudande och kul. Vi åkte till Persåsen och deltog i svenska mästerskapen i kälkåkning. Eller ja, 8-åringarna körde. Jag och 4-åringen hängde i målfållan, servade åkarna och insöp atmosfären.

För tredje året i rad arrangerade Persåsens Skid- och Kälkklubb tävlingarna i sin anläggning, som ligger på Storsjöns södra strand mellan Svenstavik och Myrviken. En liten skidbacke där det är fritt fram att åka och låna kälkar. I lördags var det gott om folk i backen och drygt 200 deltagare i tävlingarna. Mest lokalbefolkning, fick jag en känsla av. Men även en delegation från svenska bob- och rodelförbundet. Ett gäng stadiga herrar, som talade mälardalsdialekt, hade maffiga lårmuskler och förkärlek till åtsittande fartdräkter.

Nedan följer ett bildreferat från dagen.

Först till start var barnklassen. 0-12 år som åkte en slalombana i en isig pist. Och fick en påse godis av storsjöodjuret Birger när de gick i mål.










Nöjda åkare som vann varsin kälke. 


Därefter var det dags för de vuxna. De körde också snowracer. I en kuperad och doserad bana. Med eller utan landslagskroppsstrumpa.


Där till höger står de, bob- och rodelförbundsrepresentanterna, som höll ett vakande öga över tillställningen. Och över vinnaren Ingalill Zackrisson.


Lite skönt att Linus Ottosson med Sverigedräkten vann. Ändå. Tänker mig att självbilden fått sig en törn om de andra inte släppt fram honom. 



Dagen avslutades med sportrodel. Eller kälkåkning på riktigt. Något som jag gärna skulle ha provat. Där bjöds det på snygg kurvtagning och maffiga vurpor. 









Många kälkar blir det. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format. 

fredag 15 mars 2013

Två generationer på ett fjäll och ett kalhygge


Ibland lämnar vi radhuslängan i byn och åker skidor. Förra helgen till exempel. På ett fjäll och ett kalhygge. Mor och dotter. Linda och Nora. Stilsäkra. Älskade. 









tisdag 5 mars 2013

Fiskodlingsindustrins kärnfråga

Förra helgen uppmärksammade jag att fiskmjölstillverkning är ett av de största problemen för fiskodlare i Jämtland, Norge och annorstädes. I helgen publicerade Östersunds-Posten bra fördjupande artiklar som berör den problematiken. Något som biologen Erik Olofsson kallar för branschens kärnfråga. Att det varje år fiskas upp 25-30 ton foderfisk upp ur världshaven. Det finns försök för att komma till rätta med detta. Det projekt som Erik Olofsson jobbar i producerar foder som baseras på smartare råvaror. Skarpsill från Östersjön och odlade musslor. Men i liten skala och produkten finns inte ute på den kommersiella marknaden än. Men ett intressant och lovande exempel.

Nu är inte det bara fodret som är problematiskt. I Maria Lindholms artiklar radas även flera andra frågor upp. Rymlingar, utsläpp av fosfor och smittspridning. Där de två sistnämnda lyfts fram som de stora problemen. Jag delar Älvräddarnas, med fleras, farhågor i den här frågan. De stora odlingar som föreslås att läggas i Storsjön är problematiska och jag hoppas att de föregås av ordentliga miljökonsekvensanalyser. Dessvärre tror jag att det kommer att göras misstag på grund av att industrin har vinden i ryggen just nu och ses som en del av den växande lokala livsmedelsproduktionen.

Via länkarna nedan kan ni läsa mer:
Nu pågår jakten efter den okända fisksmittan
Inget regelverk för import av sättfisk
Blir det några jobb då

Och dessa artiklar tillsammans med den ambitiösa Öm-punktsatsningen Östersunds-Posten inlett det här året med är ett bevis för att det fortfarande görs bra och relevant lokaljournalistik. Läs!

Norrländsk monokultur

I helgen besökte jag och de två äldsta barnen Offerdal. Där finns det gott om mellannorrländsk fjällnära granskog. Estetisk massaved på tillväxt. 

Om Almåsaberget nordvästra sluttning har förre liftägaren haft en mångårig strid med samebyn Jovnevaerie. Han ville bygga ut skidsystemet. Samebyn ville bevara området orört. De menade att det var viktig betesmark för renarna. En process som gick så långt att Diskrimineringsombudsmannen stämde Krokoms kommun vid ett tillfälle. Konflikten gick hela vägen upp till regeringsrätten som gav liftägaren rätt att bygga ut. Men bygget har inte blivit av. Anläggningen är såld och numera växer det barrväxter i de tänkta utförslöporna. 


 Snörrätta rader av barrträd 

Mitt i den sydöstra sluttningen har någon huggit ut en gata för sportlovslediga barn och andra.