Ibland är dödssynd nummer fem okej. Att gapa efter för mycket och bara lappa i sig. Att hänge sig åt frosseri helt enkelt. Solnedgångar kan man inte få för många av. Nedan följer en radda, som fångades vid kvällens utflykt upp till Frösöbergets topp. Eller ja, egentligen är det samma sol och nedgång. Fint värre var det i alla fall. Eller hur?
fredag 24 augusti 2012
tisdag 14 augusti 2012
Maran på fjället
I lördags var jag med i AXA fjällmaraton. Om min insats finns inte mycket att säga. Förutom att jag blev trött och tog mig över mållinjen - till slut.
Om omständigheter och ett försök till svar på frågan varför har Patrick Sjöö skrivit bra om. Läs det.
Och en fin liten film hittar ni här. På någon av de sista bildrutorna stapplar jag in i bild när jag för tredje gången i rad blir omsprungen av samma person.
Om omständigheter och ett försök till svar på frågan varför har Patrick Sjöö skrivit bra om. Läs det.
Och en fin liten film hittar ni här. På någon av de sista bildrutorna stapplar jag in i bild när jag för tredje gången i rad blir omsprungen av samma person.
torsdag 9 augusti 2012
Sommarens bästa dag
I sommar har jag cyklat på tvären
och höjden. Det är ett bra sommarnöje. Igår provade jag och Theo
något nytt. Eller ja, hösten 1992 släpade jag upp en odämpad tung
mountainbike upp på Åreskutan. Sedan dess har det hänt en del. På
cykelfronten.
Ibland är det en skön känsla att
kliva in i en annan värld. Att, fullt ut, pröva något nytt. För
det är något både lockande och skrämmande med subkulturer. Den
där sköra gränsen mellan vad som är rätt och fel. Att vara med
eller inte.
Den ort, i det här länet, där detta
fenomen är tydligast är Åre. Här är det enkelt och hur svårt
som helst att kliva in i en ny identitet. Enkelt för att det
ständigt finns finns nya trender att haka på. I den här lilla
fjällbyn har det sedan länge flockats människor som gillar att tro
att de är först ut på banan. Svårt, eftersom en av grundbultarna
i trendsökandet, är att du ständigt är ett eller flera steg efter.
Det finns jämt någon annan som är mer rätt. I Åre finns det
alltid någon trettonåring som är den nya nästa fixstjärnan.
Vi vill inte vara sämre. Igår kitade
jag och Theo upp oss och hängav oss åt utförscykling. Utrustade
med rygg-, bröst-, axel, armbågs-, underarms-, knä- och
smalbensskydd. Till det en maffig motorcrosshjälm och en
cykelsponsortröja var vi redo. Vi kände oss hur coola som helst. Tio år efter alla andra. Med
hyrcykel, som troligen dömdes ut i ett ögonkast av random local.
Vi var snarare schablonbilden av pappa
som vill göra något häftigt på semestern med sin egentligen för
unga son. Vi var inte ensamma. Det var många med mig som släpat med
sig barn och grannbarn till liftkorgen.
Bortom attityd och specialutrustning är
principen enkel. Vi hade varsin stadig cykel. Med hjälp av
sexstolsliften och mycket hjälpsamma och tillmötsegående
liftskötare lyckades vi ta oss till randen av kalfjället – i en
allt annat än orörd miljö. Lokala entusiaster och entreprenörer
har skottat och snickrat ihop banor utför berget med varierande
svårighetsgrader. Sköna velodromkurvor och kittlande hopp. Första
åket utför den gröna Serpentinleden var trevande, men redan vid
andra åket var vi igång.
söndag 5 augusti 2012
Sommarjobbandet
Jag har fortfarande ledigt från min kommunala arbetsgivare. Jag är inne på min fjärde semestervecka. Snart börjar jag inbilla mig att jag inte kommer att klara av att logga in på intranätet, ta mig in personal- och attesteringsprogammen eller mäkta med ett veckomöte. Det är lätt och vänja sig vid annat.
Och ledighet är ett slags jobb det också. Vill jag påstå. Fyllt av mer eller mindre självpåtagna förpliktelser och arbetsuppgifter. Tre exempel:
Linda, Nora, Theo och jag lekte fotomodeller för en dag på Skuleberget.
I sommar har vi varit på släktsammankomster i Långskog och Rajastrand
På väg till sistnämnda plats cyklade jag en runda. Läs min artikel om turen i Östersunds-Posten genom att klicka här.
Sammanfattningsvis. Det går ingen större nöd på mig. Jag ser fram emot att börja på mitt andra arbete om en vecka. Jag gillar vardag, men önskar att ledighetsjobbets känsla och improvisationsförmåga följer med in i hösten.
Och ledighet är ett slags jobb det också. Vill jag påstå. Fyllt av mer eller mindre självpåtagna förpliktelser och arbetsuppgifter. Tre exempel:
Linda, Nora, Theo och jag lekte fotomodeller för en dag på Skuleberget.
I sommar har vi varit på släktsammankomster i Långskog och Rajastrand
På väg till sistnämnda plats cyklade jag en runda. Läs min artikel om turen i Östersunds-Posten genom att klicka här.
Sammanfattningsvis. Det går ingen större nöd på mig. Jag ser fram emot att börja på mitt andra arbete om en vecka. Jag gillar vardag, men önskar att ledighetsjobbets känsla och improvisationsförmåga följer med in i hösten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)